I öster ligger det avskilda Sommermark. Breda dalgångar, gröna ängar, porlande åar och lummiga fruktplantage breder ut sig mellan svårpasserade berg och täta skogar. Området är rikt på goda odlingsmöjligheter men det är besvärligt att resa genom och de närmare två dussin småkungdömmen och baronier som ligger här sköter i stort sig själva.
Normer och värderingar
Familjeband anses som mycket viktigt och även byagemenskapen är extremt viktig. Sommerlänningar lever ofta isolerade liv i sina byar så man kan inte kosta på sig att bli ovän med någon. Gästfrihet är ett annat utmärkande drag för sommlänningarna som gärna bjuder på husrum, mat och dryck även till främlingar. Våld ses som mycket negativt och man diskuterar sig fram så gott man kan. Hantverksskicklighet är något man är stolt över oavsett om, det rör sig om träsnideri, spinning eller brödbak. Inte för inte så kallas även Sommermark för “platsen med fler högtider än dagar”. Det är ofta någonting att fira; isen släpper, första sommardagen, höstdagjämningen, minnet av när Maya räddade livet på Kal och så vidare. Vid dessa fester är det vanligt med musik, ringdans, god mat, tävlingar och lekar och skummande dryck.
Religion och kultur
Även i Sommermark dyrkas gudomarna även om det därtill är vanligt att man försöker hålla sig väl med olika andar och väsen genom att kasta kopparmynt i ån, aldrig släcka en eld utan att först ge elden någon mat eller att skotta bort snön utan att först rita en cirkel med öl eller vin i den. Dessa offer är något som Sommermarks präster, som ofta är utbildade i, eller kommer från arkepelagen starkt vänder sig mot. Folket fortsätter trots det med sin gamla traditioner och offer. De flesta i sommermark hyser en fruktan för de väsen som kommer ifrån skuggsidan men man vill inte göra sig ovän med de farliga andarna. Detsamma gäller magiker. De flesta från sommermark är rädda för magiker men man vill inte göra sig ovänn med de ofta vandrande besvärjarna.
Styre
Sommermark är uppdelat i fler små självstyrande baronier eller småkungadömen. Posten som baron går i arv, de flesta sommerlänningar har ingen stark känsla av hierarki och de flesta vänder sig direkt till baronen med problem och vid missnöje. De flesta baronier har några riddare eller miliskaptener för att hålla vilddjur och rövare borta. På grund av sommerläningarnas fredliga natur och regionens skyddade läge är dessa ofta dåligt tränade och omodernt utrustade.
Namnseder
Man föredrar korta namn som sedan gärna kompleteras med ett tillnamn för att beskriva personen eller dennes yrke. Tyla Skomakaren, Ruve Ölstop, Einar Stropp.
Utseende och kläder
Sommerlänningarna bär gärna enkla koltar eller klänningar, struthättor eller huvor, och hosor är också vanligt. Man smyckar sig gärna med broderier eller färgglada vävda band.
Sommerlänningarna är också ofta stolta över att skilja sig ifrån andra folk genom att de inte har rött blod liksom andra varelser, utan blöder vitt. Man ser inte ned på de folk som blöder rött, men känner sig speciell med sin unikitet.
Kungariket Humelkull
Långt bort i öster ligge det idylliska Humelkull, i en stor träborg sitter den godhjärtade och rättvisa kungen eller drottningen. Just nu sitter det en konung på tronen. Det rätt stora kungadömet är känt för sin öl, sina äppelträd sitt ört-the och sin långvariga fred.
Baroniet Svartdal
I en klippig dalgång nära arkipilagen ligger baroniet Svartdal. Invånarna har där lärt sig konsten att smida krutvapen ifrån städerna i Arkipilagen. Detta är en konst som de tagit till sig och utvecklat. Pistoler, hakbössor och kanoner ifrån Svartdal håller högsta kvalité och många rika rådsmedlemmar i Arkipelagen skryter med pistoler som bär baronessans sigill föreställande två dansande rävar.
Köpingen Skifferås
Uppe på en flack kulle ligger Sommermarks största stad. En stad där korsvirkeshus, stugor, äppellundar, marknadsplatser och gethagar trängs innanför en träpalissad. Många handlare ifrån viddrena, Arkipeelagen och Kargaland befiner sig alltid i staden som är känd för sina högkvalitativa världshus och sina pajer.
Baronierna Glimmerstrand och Dyrfors
Dessa två baronier ligger i guldrika områden i närheten av Kargaland. En gång i tiden var även dessa baronier lika frodiga som Humelkull. Under de senaste åren har dock Baronessan av Glimmerstarnd råkat i fejd med Baronen av Dyrfors och milisoldater och inhyrda legoknektar har stridit om guldfälten. Idag är baronierna tragiska platser där man kan se brända gårdar och slagfält breda ut sig. Desertörer, flyktingar och plundrare stryker genom skogarna och många oroar sig för att stridigheterna ska sprida sig till närliggande baronier.