Nomadfolket

Nomader

Miraktervidderna

Öster om Skuggveden breder vida stäpper ut sig. Till synes av oändliga gräshav uppbrutna av skarpa klippor, brusande forsar, sanka kärr och karga stenfält. Tvärs över vidderna går nomadfolkets eviga vandringar på jakt efter ny betesmark, jaktbyten och efterfrågade handelsvaror. Där lever de sina hårda men fria liv.

 

Normer och värderingar

Frihet är det man håller av som allra mest bland Mirakterviddernas nomader. Friheten att vandra var man vill och att själv välja vilken ätt man vandrar med.

Kärlek och närhet är såklart viktiga ting för nomader men giftermål är en företeelse som inte finns på vidderna. Varje nomad väljer själv hur många nära den vill ha och alla barn som föds är hela ättens barn oavsett vem som råkar vara deras biologiska föräldrar.

Nomadfolken är inte förskonade från våld och stridigheter. Ibland drabbar olika ätter samman över jaktmarker, betesmark eller personliga konflikter, ibland råkar man i strid med plundrande västkargi eller arkipelagiska expeditioner. För nomader finns ingen ära att vinna i strid. När förhandlingar och försök att skrämma bort inkräktare misslyckas är nattliga räder, slug stridslist och bakhåll mer regel än undantag.

 

Kultur och religion

Tron på de sex goda gudarna lyser med sin frånvaro på Miraktervidderna. Nomaderna är noga med att upprätthålla goda kontakter med de andar de kan stöta på men det rör sig mer om att praktiskt upprätthålla god grannsämja än religiös dyrkan.

Men i tider av svår nöd kan man se nomader hålla mäktiga riter till de två urgudarna Madall och Uvara. Madall är guden för ljus, värme och liv medan Uvara står för kyla, skugga och död. Dessa två brukar beskrivas som sovande gudar eller strövande gudar och de ritualer som hålls är försök att antingen väcka eller locka på Madall eller försök att skrämma bort eller söva Uvara.

De ruiner som står kvar sedan ruinrikets dagar har en särskild plats bland nomaderna. De betraktas med en blandning av vördnad och fruktan. Att ge sig in i dessa ruiner är ett säkert sätt att dra på sig nomadfolkets vrede.

 

Styre

Nomadfolken är uppdelade i grupper som kallas ätter. En stor ätt kan uppgå till över hundra personer medan en lite ätt kanske bara är ett dussin. Varje nomad får fritt lämna sin ätt, vandra med andra ätter eller byta ätt om de så vill. Beslut i ätterna fattas genom diskussion där alla vuxna får delta, dessa samtal brukar också ledas av ättens vägvisare som även är den som fattar beslut i akuta situationer när det inte finns tid till samtal. Hur vägvisare utses varierar från ätt till ätt men ofta står det varje nomad fritt att utmana vägvisaren i något uthållighetstest för att ta dennes plats.

Vid sidan av vägvisaren har var ätt en magikunnig, en druid, som sällan lägger sig i ättens beslut annars än när det finns risk att man stöter sig med viddernas andar.

 

Ruinväktare

Vissa nomader väljer att bli ruinväktare. De lämnar sin ätt och ansluter sig till ett band av ruinväktare. Detta ses som ett viktigt men svårt uppdrag. De svär då att lägga all sin tid på att vaka över slättens och Skuggvedens ruiner. Viddernas ätter bidrar gärna med mat och förnödenheter till ruinväktarna för att de ska kunna fortsätta sitt arbete. Ruinväktarna håller sig även utanför ätternas göranden.

 

Namn

Nomaders förnamn är könsneutrala och innehåller ofta sch-ljud, och diftonger, alltså fler vokalljud efter varandra. Exempel på förnamn: Maeschi, Viertu, Schaniu eller Moirá.

(Man kan exempelvis ta inspiration från antika egyptiska namn eller Tolkiens alvnamn)


Efternamnet är unikt för varje nomad och det ligger mycket stolthet i efternamnet.

Namnet ges efter omständigheterna då man föddes. Efternamn kan beskriva plats, väder eller annat som skedde runt omkring när nomaden föddes. Ofta överdrivs omständigheterna för att ge mer kraft till efternamnet.


Exempel på efternamn är Stäppsregn, Skogsbrand, Hagelstorm, Vintermorgon, Forsklippa eller Modersdöd.



Kläder och utseende

Nomadernas kläder är ofta långa och svepande. De mesta går i naturfärger, grått, grönt och brunt. Långa mantlar, västar och rockar är vanliga. Många plagg är av läder och päls. Tyger är en bristvara, men en uppskattad vara. Kläderna av ylle och linne går ofta i arv och sparas tills de med nöd och näppe håller samman.

Två ting som får nomader att sticka ut från övriga folk är dels deras naglar som lackas i olika färger. Hos vissa ätter berättar lacket något om bäraren; ”Endast den som ensam fält en kronhjort får färga naglarna röda” eller ”Bara den som rest ända ned till Raudanzir får lacka tummen i svart och blått”.

Det andra som får nomader att sticka ut och som är något de flesta tänker på när de möter dem är deras vana att skyla ansiktet. Nomader bär mask så fort de inte sover eller äter, och när de äter tenderar de att vända sig bort från andra. Om en nomad väljer att visa någon sitt omaskerade ansikte är det en akt av stark tillit, vänskap eller kärlek.

 


Exempelområden

 

-Kaggerfälten

Dessa fält är grönskande, fyllda av klara bäckar och friska skogsdungar. Ätterna som lever på de södra Kagger-fälten har nära till Arkipelagens städer. Handelsvaror som färgglada silkestyger och krutvapen är vanligare här. Några av de sydligaste ätterna har till låtit sig skaffa tempel i tält till de sex gudarna som de drar med sig.   


-Trafkkusten

Uppe i norr ligger denna rika kust där silverådror, vackra snäckor och övermått av fisk finns i det kalla vattnet mellan klipporna. Ätterna som lever här vandrar antingen fram eller stakar sina stora flottar längs med stränderna. Trafkkustens ätter är också vana vid att kargiska plundrare kommer för att ta deras rikedomar, så många är såväl misstänksamma som välutrustade med bågar, spjut och rustning.


-Rakkaslätten

Bland dessa höga stenpelare kan man finna platser där vrital spontant droppar från stalagmiter. Men det är en stenig, vattenfattig labyrint av klippor. Här finns gott om giftiga djur och osaliga andar. Även andra nomader ser imponerat på ätterna som lyckas överleva här även om de ofta därtill ses som folkskygga och märkliga med många för andra okända tabun.


-Kegtforsarna

Kegtforsarna är ett gytter av vattenfall, forsar och bråddjup. Kegtforsarnas ätter tar sig ömsom fram till fots längst branta stigar och ömsom längs med strömmarna i halsbrytande kanotfärder. Horn, klövar, nattsvarta ögon eller spretande klor är ingen ovanlighet bland Kegtforsarnas våghalsiga nomader. Så många som en på fyra tycks födas som förvriden längst Kegtforsarnas stränder.

 

-Reikakullen

Mellan Rakkaslätten och norra Kaggerfälten ligger Reikakullen med utsikt över skog och vidder. På kullen får inget blod spillas och hundratals gamla lägerplatser ligger från basen ända upp mot toppen. Här samlas ätter för rådslag, byteshandel och för att knyta kontakter. På kullen lever ett par druider med sina lärlingar som valt att inte följa någon ätt utan i stället verka för att hålla fred mellan ätterna och andarna nöjda.