Nomader
Miraktervidderna - nomadfolkets slätter
Bakgrund
I norr finns karg mark och öppna slätter. Miraktervidderna är regionen där nomaderna vistas mest flitigt. Miraktervidderna är kuperade och har stenig terräng med vissa små delar med växtlighet. Men för det mest är vidderna platta och vidsträckta. Vissa områden har mer blöt terräng men är mycket svårbebyggd.
Mode
Nomadfolket lever av det somden kalla omgivningen ger dem och de har väldigt god kontakt med naturen. De tar tillvara på allt som går efter slakt och vill inte låta något förspillas, då det vore en skymf mot gudarna som gett dem allt detta. Det märks även i deras klädnad. Skinn är det vanligaste materialet, då det ger skydd mot den hårda naturen, men de använder även ylle och linne i den mån de lyckats komma över det. De använder också smyckning i form av ben, fiskfjäll och vävt gräs.
Nomaderna är skickliga skräddare och tygmakare, duktiga på att färga tyger och har god kvalité på sina varor.
Det vanligaste är att nomaderna har sitt ansikte dolt, förutom ögonen. Att se ens nomads ansikte är ett tecken på tillit och kanske även kärlek. (Förutom då när den äter/dricker av lajviga själ). Att dölja ansiktet tror nomaderna är bra mot andar, väsen och vilda djur eftersom då är man svårläst. Nomaderna har alltid minst ett tygstycke någonstans på sin kropp som är färgstarkt.
Nomadernas mode är förändrat på så sätt att de inte längre bär tatueringar. Detta för att undvika ihopblandning med kargis.
Vapen
Nomaderna har enkla vapen i form av pilbåge, spjut eller huggare.
Religion och kultur
Nomadfolket generellt tror egentligen inte alls på gudomarna (även om det finns några få troende nomader). Nomaderna tillber naturen för naturen är den som ger dem kraft och allt dom behöver i livet fram till döden. Man ber även för god jaktlycka och god hälsa. När dom ber så gör dom det med en lugn dans.
Nomaderna tror på två nomadiska gudar som dom kallar för urgudar. De heter Madall och Uvara. Historien om dessa urgudar börjar med att Madall kliver upp ur en kokande myr och finner att världen är mörk. Madall tar sitt högra öga och kastar det upp på himlavalvet för att skapa solen. Madall hör då en röst bakom sig. ”Jag ser dig” säger Uvara som har stigit ut ur skuggorna som nu bildas. Uvaras ögon är grå och kalla. Uvara gör som Madall och kastar upp sitt öga på himlavalvet och skapar månen. Madall har hand om solen, kärleken och livet medans Uvara har hand om natten, vreden och döden. När en nomad dör och begravs så möter nomaden både Madall och Uvara i efterlivet och där väger urgudarna dennes hjärta och granskar själen. Har man ett smutsigt hjärta eller en befläckad själ så får man för alltid vandra i skuggorna och aldrig se ljus, annars får man vandra på de ljusa slätter som tillhör Madall.
När det gäller skuggvärlden så har nomaderna stor respekt för varelser och de väsen som existerar, men till skillnad från många andra kulturer så räds inte nomaderna de märkliga fenomenen. De lägger så stor vikt vid naturens kraft att de accepterar skuggvärlden som den är och har inget behov av att förändra eller fly den. Mången nomad har träffat och samtalat med väsen och har till och med förhandlat om olika ting.
Det fallna ruinriket som en gång var ett storslaget rike, men som idag endast ses spillror av, är för nomaderna heligt.. Ruinerna som finns ser de som helgade platser. En ska inte gå in och störa dom forna andar som bor där. Ruinplundring och skattletare ses på med avsky. Nomaderna kan hålla koll på ruiner och vakta dom från plundrare och skattletare, för någon urkraft från naturens inre har ju en gång förstört detta storslagna och vidsträckta ruinrike och ska inte störas.
Ruinväktare är något vissa nomader blir. Man blir en sådan när man känner en förbindelse med en plats. Det kanske är andar som behöver ens beskydd eller något mörk kraft som inte skall se ljuset. Väktarna ses på med vördnad och respekt, även av vissa andra folkslag. Det sägs att vissa väktare kan låta sig bli besatta av andar eller krafter som den vaktar för att kunna mota bort illasinnade folkslag men det är väldigt ovanligt. Oftast varnar väktaren folk som besöker ruiner/heliga platser och ber folk att tänka om.
Familjeliv bland nomader finns egentligen inte alls, alla är lika inom nomadfolket. Man håller ihop i mindre klaner och alla barn som föds är klanens barn. Kärnfamilj är inget som finns bland dem, man kan ha flera som är en nära och får se ens hela ansikte. Nomaderna kan ha nära som är av annat folkslag eftersom dom inte ser det som en underlig sak. Man har stor respekt för anförare för klaner, druider och ruinväktare.
Styre
Nomaderna har egentligen inget styre såsom kung eller baroner. I varje klan/samhälle/storfamilj finns det en person som bestämmer om fejder och krig. Denna anförare bestäms med ett uthållighetstest. Testet går ut på att balansera på en vippbräda på antigen en höjd, berg eller hög sten. Man måste behålla lugnet även när det stormar och kylan och vätan tränger in i själen.
Den som bestämmer om magin som nomaderna besitter kallas för druid. Druider är de som har naturlig kontakt med naturen och sin omgivning, det är som att de kan känna på de magiska krafter som sveper omkring runt om oss.
Namnsed
Alla nomader oavsett region använder sig av samma namnsed. Förnamnet är könsneutralt och off har det likheter med egyptisk mytologiska namn uppblandat med alviska. Exempel på förnamn: Maschi, Virtu, Anu eller Morá. Sch-ljud, i, ie och a är vanligt.
Efternamnet är unikt för varje nomad och det ligger mycket stolthet i efternamnet.
Namnet ges efter omständigheterna då man föddes. Efternamn kan beskriva plats, väder eller annat som var runtikring när nomaden föddes. Ofta överdrivs omständigheterna för att ge mer kraft till efternamnet.
Exempel på efternamn är Åkerregn, Skogsbrand, Hagelstorm, Vintermorgon, Forsklippa eller Modersdöd.