Tempel

och tro

Mer om templet och präster

Viktigt för dig som ska spela präst eller arkipilagier från överklassen.

Präster

Templets präster finns spridda i hela den kända världen. I Arkipelagen och i Sommermark. Finns det gott om tempel och präster. Uppe i Kargaland finns enstaka missionsstationer och på Miraktervidderna blott ensamma missionärer. Präster är i de flesta fall svurna att tjäna alla sex gudar även om de personligen kan ha favoriter. 

Prästerna känns igen på att de ofta bär långa klädnader som når hela vägen ned till fötterna, mask för ansiktet vid ceremonier och kläder eller smycken med templets symbol - den tvådelade flamman.

Templet har en tydlig hierarki och styrs från Huvudtemplet i Vizany. Även om templet är en enhet som i teorin jobbar tillsammans så är det inte ovanligt med maktkamper mellan olika ambitiösa präster, speciellt bland Arkipilagens stora tempel. Inom Templet finns flera olika nivåer med många olika titlar, bland vanligt folk så är det dock vanligt att alla präster oavsett rang tilltalas med moder, fader, eller parente.

Clericus Adept – En ung student som studerar för att en dag bli en fullvärdig.

Clericus – En fullvärdig präst, som exempelvis kan styra ett mindre kapell i en by eller ta hand om någon speciell uppgift, t.ex. musiken eller biblioteket, i en större tempelkatedral. Få Sommermarkare når högre än denna nivå.

Magus – Ett tillägg som visar att Prästen är kunnig i kyrkans magiska och mystiska konster. En Clericus Magus är alltså en fullvärdig präst som kan använda vrital för att genomföra cermonier. Långt ifrån alla präster kan detta.

Magister Clericus – En präst som är föreståndare för ett stort tempel där många präster och adepter arbetar. En vanlig präst kan upphöjas till Magister av en Maestro Clericus om det finns en ledig plats vid något större tempel. Ofta är det en snårig process där mutor och utpressning förekommer.

Maestro Clericus – En präst som styr över alla tempel i ett specifikt område, det kan jämföras med en biskop. Totalt finns ett knappt hundratal Meastro Clericus. De utses av de sex Grand Maestro Clericus, men ofta vill lokala makthavare vara med och säga sitt också.

Grand Meastro Clericus – De sex präster som styr hela templet har denna titel. De sitter i ett råd, kallat consiliet, i huvudtemplet i Vizany. En ny utses bara när en gammal har dött och då samlas alla präster som har rangen Maestro Clericus för att rösta vem av dem som ska få fylla den tomma platsen.

Ordnarna

Utöver det rena prästväsendet så finns det en uppsjö av olika ordnar bland Arkipilagiens städer och till viss del i Sommermarks köpingar. De flesta ordnar inriktar sig på dyrkan av en av de sex gudarna. Dess medlemmar erkänner och respektera självklart de andra gudarna men lägger sitt fokus på en av dem.

De två mest kända ordnarna är antagligen Venandiordern som jagar kättare och är knuten till Rättskipparen, och Exitiumordern som söker försvunnen kunskap för templets räkning och är knuten till Kunskaparen. Men det finns otaliga ordnar med läkekunniga som hänger sig till Föderskan, tiggare som dyrkar Vandraren, sjungande troende som vördar Skalden och tempelbyggare som visar sin kärlek för Tjänaren.

Det finns även ordnar som bara till namnet är religiösa men som snarare används för att knyta kontakter och stärka sitt inflytande. Exempelvis Aurumordern som är knuten till Tjänaren och driver bankväsende och hjälper sina medlemmar att flytta pengar mellan olika städer. Eller Canus Honorumordern som håller storslagna fester i Skaldens ära där de rika och mäktiga kan lära känna andra rika och mäktiga.

Vissa ordnar drivs i klosterform så att medlemmarna bor ihop medan andra ordnars medlemmar antingen lever vanliga liv på sidan av eller reser land och rike runt. De flesta ordnar har dock någon form av kapitelhus där medlemmarna kan träffas för mässor och möten.

Inom ordensväsendet finns också ett flertal olika grader:

Solitär Adept – En (ofta ung student) som försöker bli medlem i ordern.

Solitär – En fullvärdig medlem i ordern.

Solitär Clericus – En fullvärdig medlem i ordern som dessutom är prästvigd och har samma skyldigheter och rättigheter som vanliga präster. Solitära präster får dock sällan förestå kapell då man tänker att kapell bör förestås av präster som hyllar alla gudarna lika.

Magus – Ett tillägg för att vissa att solitären behärskar de magiska och mystiska  konsterna.

Princep Solitär – En solitär som leder ett kapitelhus eller ett kloster. Har ofta möjlighet att beordra andra lägre medlemmar i ordern.

Grand Princep Solitär – En solitär som leder en hel ordern. De mäktigaste Grand Princepsolitärerna, exempelvis de för Venandiordern eller för Exitiumordern är mycket mäktiga och kan tävla med templets sex Grand Meastros i inflytande.

Tempel

Det finns tusentals tempel till de sex gudarna. I små byar i Sommermark är templen ofta små. Ibland bara små timmerstugor som inretts med altare och altartavlor. I städerna i Arkipilagien finns gigantiska tempel katedraler av sten. Templen kallas ibland kort och gott tempel, ibland kyrkor, kapell eller katedraler.

I ett tempel ska alla sex gudar finnas representerade och en präst bör finnas för att ta hand om templet.

Utöver dessa tempel som helgats till alla gudarna är det vanligt med små helgedomar som riktats mot någon speciell gud. Dessa kan vara små altare i de troendes hem, nischer med gudabilder i städernas gränder eller låga byggnader längst med landsvägen eller ute i ödemarken där underverk utspelat sig eller helgon gjort någonting speciellt.

Bön, offer och mässa

De troende är välkomna att besöka templet för att be och lämna offergåvor när det passar dem. Ofta kommer och går folk som de passar dem.

Men vid speciella högtider samlas de troende i templet för att fira mässa tillsammans. Vid dessa mässor brukar prästen bestänka besökarna med helgat vatten eller helgad aska. I templet brukar de troende stå upp. Prästen läser ur texterna eller berättar någon historia. De troende sjunger ofta tillsammans, gärna den populära hymnen ”Gudarna give mig” (denna finns under fliken SÅNGBOKhär på hemsidan). Sedan får deltagarna en och en komma fram och knäfalla för att bestrykas i pannan med helgad olja eller helgad aska. Mässan avslutas sedan med att prästen förrättar ett offer till samtliga gudar och därefter får de troende lämna sina offer till de gudar de vill.

Texter

Den viktigaste texten är den korta bok som kallas för Verba Veritas, eller Sanningens Ord. Den beskriver gudarna, vad som händer efter döden, de viktigaste reglerna inom tron och grundläggande teologi. Det är ur denna text prästerna ofta läser vid mässor.

Bortsett från Verba Veritas, som är den viktigaste texten, så finns det hundratals andra texter som beskriver olika helgons liv, är fyllda med lovsånger eller tolkar Verba Veritas ibland svåra stycken. Dessa texter kallas för Maxima Libra eller den stora boken.

Templets teologi

Texter

Den heligaste texten är Verbo Veritas, Sanningens Ord. Den anses av templet vara direkt från gudarna. Denna text får tolkas men inga ord får hållas som osanning. Texten skrevs cirka hundra år efter ruinrikets fall, när arkipelagens städer var unga.

Det finns även flera dussin andra texter som ses som ”visdomstexter”. Det är texter där man tror att författarna varit inspirerade av gudarna men där varje ord i texterna inte är heliga. Dessa texter är lagböcker, helgonberättelser, psalmböcker med mera. Dessa är väldigt viktiga då de förklarar mycket av hur templet ska styras, vilka regler som gäller och sådant. (Mycket av detta för att lajvare ska kunna ta med sig egna texter och att vi som arrangörer kan lägga till texter efter vad som behövs)

Gudar

Man tror på sex goda gudar och tre onda entiteter. Man tänker att gudarna är nära nog allsmäktiga men det leder ju till ett problem med varför ondska finns. Templet presenterar tre lösningar på detta bekymmer:

- Gudarna är mycket mäktiga men inte allvetande. Deras blickar sveper av och an men allt som sker på jorden ser de inte. I stället får den döde vittna om allt den gjort först vid sin död.

- Gudarna kan inte själva allt för kraftigt ingripa på jorden då jorden är för skör för dem. Om gudarna upphäver naturlagar finns risken att ohyggliga katastrofer inträffar. De onda makterna är inte lika kraftfulla, därför har de lättare att ingripa direkt i världen utan att helt omkullkasta den.

- Gudarna låter det onda ske då de ser att alla människor har en fri vilja. Belöning och bestraffning för detta kommer efter döden, därför kan onda handlingar ske på jorden.

Världens skapelse

Man tänker sig att världen skapades för länge sedan av en allsmäktig skapargud, eller snarare att en värld fylld av oskapad potential skapades. Det första den skapade var de nio gudarna och den fyllde dem med fri vilja och makt. När denne skapare kände sig klar, gav den sig av ut i den mörka rymden för att aldrig återvända. Gudarna formade sedan världen.

Det finns många, många myter om exakt sen hur de olika gudarna skapade, ändrade och förgyllde världen. Exempelvis att Tjänaren skapade den förste hunden för att vara människan till hjälp och sällskap. Slukaren såg på detta och vill själv göra ett liknande djur, men på grund av sin onda natur så blev det en hungrig ulv och ingen hund.

Men denna första tid när gudarna vandrar på jorden, formar den och skapar den, varar de inte för evigt. När människorna blir fler och städerna större utser gudarna en representant, en gudahärskare som ska styra jorden åt dem. De tre onda entiteterna slås i bojor och gudarna lämnar jorden och reser till sina paradisiska boningar.

Ruinrikets fall och Gudahärskaren

Gudahärskaren styr människorna och gudarna behöver inte längre styra allt. Men med århundradena blir folket högmodigt och korrumperat. De slutar lyssna på Gudahärskaren och folkets synder nöter sönder de onda entiteternas fängelse. Katastrofen kommer, de onda entiteterna flyr sina fängelser, Gudahärskaren dör och riket faller. Gudarna måste åter vända sina blickar mot jorden. Den paradisiska tiden är slut.

Vad händer när man dör

Det berättas att det från början inte fanns någon död, men då folket blev mer och mer korrumperat och världen mindre och mindre paradisisk så införde gudarna döden som en belöning för de trogna. (Exakt när det här inträffar debatteras av templets historiker, ingen har kunnat fastställa ett datum) De paradisiska som tidigare fanns överallt hade gudarna nu flyttat till sina boningar som sägs ligga på höga berg bland stjärnorna.

De som troget dyrkar gudarna, gör rätt och följer reglerna kommer att få sin plats i den guds boning som de varit trognast. Det finns många historier och texter om hur underbart det kommer vara.

De som inte följt gudarna hamnar i stället hos de onda entiteterna, en horribel tillvaro av våld, lögner och hunger.

Helgon och andar

Man tror på helgon, människor som står gudarna nära. Många ber till helgonen då man kan känna att gudarna är långt bort. Helgonen anses dels fungera som extra öron och ögon åt gudarna, som inte ser allt som sker, men även som hjälpredor som ibland kan sändas ut från gudarnas paradisiska boningar där de tillbringar sina efterliv för att hjälpa troende i nöd.

Andar ser man som skapade av de onda entiteterna. Slukaren, Lögnaren och Dråparen blev avundsjuka när de såg att de andra gudarna hade människor som följde dem. Så de försökte skapa egna följare. Men de blev vildsinta, kroppslösa och svekfulla, de följer inte ens sina skapare.

Templet anser Skuggvärlden vara resterna av de onda entiteternas fängelse. Här spärrades de in tillsammans med alla andar de skapat, nu har de onda entiteterna flytt men många andar har ändå valt att stanna här då de inte vete något annat.

Magi

Magi ses av kyrkan i allra högsta grad som en naturlag. Magi är enligt templet inte mer eller mindre övernaturligt än krut. Den som har rätt vrital och rätt kunskap kan använda magi. Dock något mer komplicerat och svåröverblickbart. Templet är dock noga med att magiker ska ha licens, precis som att inte alla borde få bära värja och pistol borde inte alla få använda magi. Templet själva lär ut magi och många clericusar är skolade magiker.

Mirakel eller underverk är däremot när magiska ting händer utan att någon spillt vrital och utfört de rätta formlerna. När en outbildad skeppsgosse ber om att det sjunkande skeppet ska klara sig och skeppets läckande skrov sluts och vinden bedarrar så är det ett under.

Gudstjänster

Alla troende ska besöka templets gudstjänster vid speciella högtider, dessa är vanliga ofta någon gång i veckan. Ofta innehåller då sång, predikan, läsande ur Verbo Veritas eller annan text. Sedan förrättar clericus offer till samtliga gudar, därefter får alla troende komma fram för att förrätta sina offer. Ofta bestryks deltagarna med helig olja eller helig aska av clericus.

Det finns mycket variation, många lokala högtider och ceremonier och man har stora friheter som lajvare att få designa sina egna gudstjänster.

Sedan besöker även de troende templet mellan gudstjänsterna. De flesta besöker templet dagligen för att lämna något litet offer.

Regler

-Tjänaren säger: Det som är skall vara!

Detta innebär ett förbud mot att störta den rådande ordningen, handelsråd och baroner ska kunna styra i lugn och ro, därtill ska egendom få stanna hos den som äger den. Tjänaren förbjuder alltså både uppror och stöld.

- Föderskan säger: Livsblodet må ej spillas utan allvarlig orsak!

Detta innebär ett förbud mot att skada och döda andra människor, om de inte gjort sig förtjänta av det. Många människor, särskilt sådana som arbetar som soldater eller liknande tycks ha lättare att finna orsaker att spilla sina medmänniskors blod.

- Vandraren säger: Se er vida om men minns att det finns vägar där inte ens jag vandrar!

Detta är ett förbud mot att samla förbjuden kunskap, att dyrka förbjudna gudar samt att nyttja magi utan licens.

- Kunskaparen säger: Följ var dag en god rutin och helga det gudarnas rum!

Kunskaparen uppmanar var och en att gå templet var dag samt att aldrig skada templet både i bokstavlig och bildlig mening.

- Skalden säger: Lev och fröjdas, men synda icke!

Detta är ett förbud mot sex innan äktenskapet. Två saker kan vara värt att nämna här, templet har absolut inget mot samkönade äktenskap, men även homosexuella och polyamorösa måste gifta sig innan de har sex precis som alla andra.

Det andra som kan vara värt att nämna är att detta bud inte har en jättestark folklig förankring. Både ute i Sommermarks byar och i de fina salongerna i Vizany förekommer det olika typer av äktenskapsbrott men även om alla inte tar så hårt på det så lägger templet en stor vikt vid det, ja till och med ägandet av erotisk litteratur eller sjungande av alltför snuskiga visor kan uppröra templet. Straffen varierar i skala från böter till spöstraff.

- Rättskiparen säger: Låt aldrig det onda undslippa sitt straff!

Det är en kraftig uppmaning att alltid agera när man ser någon som bryter mot gudarnas bud, antingen direkt eller genom att meddela templet.

Olika kätterska strömningar:

Enighetskätteriet – Man förnekar att gudarna är olika varelser utan menar att de är olika aspekter av en enda gud. Vissa av dessa kättare menar även att den ursprunglige skaparguden, Gudahärskaren och de sex gudarna är samma varelse.

Remisomskätteriet – Dessa kättare menar att ens handlingar aldrig kan ge en plats i gudarnas boningar. Endast gudarnas nåd kan göra detta. Så endast genom förlåtelse, nåd och tro kan man nå de himmelska boningarna, ens handlingar hur goda de en må vara tar en aldrig dit. Templet tycker denna riktning är farlig då den säger att rövare och svartkonstnärer även de kan nå salighet.

Librumkätteriet – Dessa kätteri menar att endast Verbo Veritas är en bok som är inspirerad av gudarna. De andra böckerna är skrivna av människor och inget annat. Denna strömning anses farlig då det omkullkastar templets lagar och templets hela maktstruktur.

Spiritumkätteriet – Denna kätterska tanke menar att andarna inte är skapad av de onda entiteterna. De är fria agenter som kan frälsas, begå synd eller helgonförklaras precis som människor.

Det onämnbara kätteriet – Det yttersta kätteriet: Att mena att de onda entiteterna egentligen är gudar värda att tillbedja. Vissa kättare sätter dem lika högt som gudarna. Vissa menar att de onda entiterna visserligen är onda men att de gör det de gör på de goda gudarnas order. Slutligen finns det de mest förtappade som menar att Slukaren, Lögnaren och Dråparen är de sanna gudarna och de övriga sex är onda.