Nomadfolket

Miraktervidderna - nomadfolkets slätter


Bakgrund

I norr finns karg mark och öppna slätter. Miraktervidderna är regionen där nomaderna

vistas mest flitigt. Miraktervidderna är kuperade och har stenig terräng med vissa små

delar med växtlighet. Men för det mest är vidderna platta och vidsträckta. Vissa

områden har mer blöt terräng men är mycket svårbebyggd.


Mode

Nomadfolket lever av det somden kalla omgivningen ger dem och de har väldigt god

kontakt med naturen. De tar tillvara på allt som går efter slakt och vill inte låta något 

förspillas, då det vore en skymf mot gudarna som gett dem allt detta. Det märks även i

deras klädnad. Skinn är det vanligaste materialet, då det ger skydd mot den hårda

naturen, men de använder även ylle och linne i den mån de lyckats komma över det.

De använder också smyckning i form av ben, fiskfjäll och vävt gräs.


De flesta av nomaderna har ofta tatueringar över armar och ben och även ansiktet för att visa tillhörigheter mellan stammar och familjer. Det är också vanligt med tillfälliga tatueringar i form av färg, gjord på malda örter och lera. Man kan även känna igen en nomad från vidderna på deras naglar, som ofta är lackade i svart.


Vapen

Nomaderna har enkla vapen i form av pilbåge, spjut eller huggare.


Religion och kultur

Nomadfolket generellt tror egentligen inte alls på gudomarna (även om det finns några få troende nomader). Nomaderna tillber naturen för naturen är den som ger dem kraft och allt dom behöver i livet fram till döden. Man ber även för god jaktlycka och god hälsa.


När det gäller skuggvärlden så har nomaderna stor respekt för varelser och de väsen som existerar, men till skillnad från många andra kulturer så räds inte nomaderna de märkliga fenomenen. De lägger så stor vikt vid naturens kraft att de accepterar skuggvärlden som den är och har inget behov av att förändra eller fly den. Mången nomad har träffat och samtalat med väsen och har till och med förhandlat om olika ting.


Det fallna ruinriket som en gång var ett storslaget rike, men som idag endast ses spillror av, är för nomaderna heligt.. Ruinerna som finns ser de som helgade platser. En ska inte gå in och störa dom forna andar som bor där. Ruinplundring och skattletare ses på med avsky. Nomaderna kan hålla koll på ruiner och vakta dom från plundrare och skattletare, för någon urkraft från naturens inre har ju en gång förstört detta storslagna och vidsträckta ruinrike och ska inte störas.


Styre

Nomaderna har egentligen inget styre såsom kung eller baroner. I varje klan/samhälle/storfamilj finns det en person som bestämmer om fejder och krig. Det finns normalt också en person som bestämmer om magin som nomaderna besitter och i vilka situationer den inte får nyttjas. En sista person bestämmer om ransoneringen och fördelningen av mat, när vandringar sker  och ser till att traditionerna hålls.


Namnsed

Alla nomader oavsett region använder sig av samma namnsed. Förnamnet är könsneutralt och off har det likheter med egyptisk mytologiska namn uppblandat med alviska. Exempel på förnamn: Maschi, Virtu, Anu eller Morá. Sch-ljud, i, ie och a är vanligt.

Efternamnet är unikt för varje nomad, och det ligger mycket stolthet i efternamnet.

Namnet ges efter omständigheterna då man föddes. Efternamn kan beskriva plats, väder eller annat som var runtikring när nomaden föddes. Ofta överdrivs omständigheterna för att ge mer kraft till efternamnet.

Exempel på efternamn är Åkerregn, Skogsbrand, Hagelstorm, Vintermorgon, Forsklippa eller Modersdöd.










Geografiska delar och kulturer


Rakkaslätten

Nomaderna som kommer ifrån Rakkaslätten kallar sig för rakker. De har lärt sig leva på denna vindpinade slätt och byter bofästningskoja fyra gånger per år. Rakkerna är klädda i sina djurhudar och yllerockar som är färgade efter de vindpinade klipporna och den ljusgröna vegetationen, men prydda med ärvda blänkande smycken i glas eller silver, som skall synas på många kilometer. De använder även slöjor och huvor för att skydda sig från vinden som alltid drar över slätten. De använder grova och bra stövlar som klarar av långa marscher och högt vasst gräs och varierad vegetation.


Det stora slätten har väldigt låg vegetation, mest små buskar, och har bra med betesmark för nomadernas djur. Många av rakkerna bedriver sin boskap över slätterna, oftast från ryggen på en myskoxe eftersom de klarar av den hårda blåsten bäst.




Trafk-kusten

Trafk-kustens nomader kallar sig för trafkmadi. De bor längs efter kusten i simpla trähus som de flyttar sig mellan under året beroende på boskapsskötsel, men det finns även trafkmadir även ute på vattnet i mindre grupper som byggt stora träflottar där de har sina sovplatser och ägodelar. Trafk-kusten har tjock vegetation längs stranden och virket används flitigt till hantverk och till boende.


Trafkmadi lägger stor vikt på att lära sina unga att bli mycket bra simmare och fiskare. De lägger också vikt vid fina hantverk inom sin kultur. Smyckestillverkning av egenplockade pärlor är både ansett som sinnesrogivande och en viktig extrainkomst vid försäljning utanför nomadkulturen.


Typiskt utseende för just trafkmadir är pärlhalsband, enklare tunikor och ibland med inslag av fisk- eller bäverskinn. Trafkmadir boende på flottar använder ofta stråhattar som skydd mot solen. Skorna är mycket enkla eller så är en trafkmadi barfota.




Kegtforsarna

Här kallar nomaderna sig själva för kegtmadi. Här bor de längs de djupa forsfåror och raviner där vattnet forsar fram. Kegtmadi är uppfostrade till mycket bra klättrare - en god kegtmadi förväntas alltid bära på ett rep -  och förväntas besitta väldigt bred örtkunskap lämpad för läkekonst och mat. Omgivningen är givmild med olika sorters örter, kryddor och svamp mellan fårorna i ravinerna.


Kegtmadi bedriver även de boskap, men i ravinerna är det bergsgetter som klarar sig bäst, och som kegtmadi valt att fokusera på. Forsarna bjuder på både bäver- och laxjakt för den köttätande.


Kegtmadi är klädda i grova tyger som klarar av mycket påfrestning från klippor och vegetationen. Klassiska färger är mörkgrönt och jordfärgat, och de väljer ofta att klä sig i så åtsittande kläder som möjligt för stor frihet att klättra som möjligt. Skorna är vanligtvis lätta med en rejäl, ruggad lädersula. Typiskt kegtmadisk smyckning är fjädrar eller träpärlor.



Kaggerfälten

Kaggerfälten ligger nära rakkaslätten men är väldigt olikt dess utseende. Kaggerfälten har betydligt mer vegetation med högt gräs och tjock skog jämfört med rakkaslätten, som mestadels är kalt.

Nomaderna som bor här kallar sig för kagori. Barnen uppfostras tidigt att bli väldigt skickliga hästryttare och duktiga jägare. Med båge och spjut jagar de bytesdjur ute på fälten till häst, men inne i de tjocka skogarna använder de sig av en annan teknik, då med fällor eller långa smygjakter som varar i dagar. Kagori är också kända för att vara det folk som jagar sittande från träden med bågar.


De som inte ägnar sig åt jakt, till exempel gamla eller trötta, nyttjar  den leriga marken och gör exempelvis krukor, kärl, visslor och smycken som de använder för sig själva och inom byteshandel.


Modet är annorlunda mot för övriga nomader då vardagskagorin klär sig i långa rockar med mycket tyg, och pösiga byxor. För att inte kläderna ska vara ivägen för dem under hantverk och jakt så binder de upp ärmar och rockar med snören. Vid jakt är det också vanligt att man har ett ombyte i skogens färger samt målar sig i dova färger i ansiktet som kamouflage. Tyg anses som något kulturellt vackert och ett vanligt, kännetecknande smycke är ett pannband i tyg. Guld uppskattas mycket som utsmyckning och det händer att en kagori har lyckats köpa guldringar eller örhängen som de stolt bär.