Skuggvärlden

Skuggvärlden och förvridna


Bakgrund

Bortom vår värld ligger en annan. Skuggvärlden, skymningslandet eller skuggdomänerna. Där ligger ett främmande land där mörkret är tätare, fysikens lagar förvridna och andar vandrar på marken. På vissa platser är gränsmarken mellan den fysiska världen och skuggvärlden tunnare. En plats som är ökänd för detta är skuggveden. Den djupa skog som skiljer Arkipelagens städer ifrån Kargamarkens heder och berg. På sådana platser kan ett oförsiktigt stigval leda att du hamnar i skuggvärlden. Där kan även andar, underjordiska och alvefolk stiga upp ifrån sina skugghöljda marker. De flesta fruktar eller respekterar dessa mystiska väsen.


Alvfolket

Mest kända av skuggvärldens varelser är alverna som sällan stiger upp ur sina djup under marken. Går man på mark som bebos av de underjordiska alverna så känner man det ända in i själen - man blir tom, ihålig och kall. Det är svårt att avgöra vilken slags känsla alverna vill förmedla på oss människor.


När alverna väl får anledning att ta sig en fysisk kropp så tar de sig kroppar som påminner om människors, men vars psyke ter sig helt främmande. De underjordiska lever helt utan våra sociala regler och man har tolkat dem som iskalla vindar därnere, som lever i hundratals år.. Därför beteer sig en alv i kropp väldigt märkligt för människorna. De bemästrar inte de sociala normerna och samtalsämnena och sticker snabbt ut ur gemenskapen. De förstår inte vår vikt av ögonkontakt, jakande, leenden eller kroppspråk. De äter också udda måltider jämfört med vad våra kulturer är vana vid att se.


Många alver har levt i århundraden och bemästrat såväl stridskonster som magiska besvärjelser. Att förstå alvfolkets intentioner och livsstil  är svårt men de tycks ofta inbegripna i interna stridigehter och fejder som ingen utomstående kan förstå. Att möta en alv är ofta en både skrämmande och omtumlande uppleveles.



Skuggvärlden inom de olika kulturerna

En del av andarna tar sig ingen fysisk kropp utan kan vina likt en vind genom världen. Men några stjäl eller lånar kroppar där de kan. Det ryktas även att mäktiga besvärjare kan betvinga dessa andar och tvinga dem att utföra dennes vilja.


Det berättas även att människor som lever för nära skuggvärlden påverkas och skuggorna sätter sina spår, framförallt på ofödda barn. De som märks av skuggan märks till kroppen. Djuriska drag som horn, svans, gyllene ögon är vanligt. En del märks även till sinnet och blir djuriska och aggressiva. I otillgängiga skogs- och bergsområden ryktas det om band av kraftigt förvridna som lever i härjande pack.



De måttligt förvridna tillåts ofta vara en del av samhället, men det ser olika uti olika områden. I Sommermark fruktas de förvridna men ingen skulle vilja göra sig ovän med varelser. När förknippade med skuggsidan besöker Sommermark visar sommerlänningar upp sin gästfria sida även mot förvridna, dock under en begränsad tid. De flesta förvridna i Sommermark lever som sagoberättare, jägare, resande krämare eller vandrande hantverkare och möts av skräckblandad förtjusning när de dyker upp.


I Kargaland ses de förvridna som berörda av gudarna. Många förvridna lever som eremiter eller rådgivare. De vördas ofta av kargir och ges mat och ibland husrum i utbyte mot profetior och råd rörande det övernaturliga. De kraftigt förvridna ses istället som prövningar som gudarna sänt som måste nedgöras med vapen i hand.


I Arkipelagen ses de förvridna som stående i kontakt med onda makter och de kraftigt förvridna jagas av kyrkan medan de mer milt förvridna ses som förtappade själar som ofta ges de sämsta arbetena med de lägsta lönerna i garverier, verkstäder, gruvor och i hamnarna.


Ute på nomadfolkets vidder är antagligen den enda plats där de förvridna behandlas likadant som alla andra, sämre är dock att de flesta främlingar på vidderna behandlas med misstänksamhet eller som potentiella rånoffer. De förvridna som föds in i någon av nomadklanerna behålls dock ofta som fullvärdiga medlemmar av klanen och kan till och med anses ha en närmare koppling till ruinrikets mysterier.