Gudarna

Religion och gudomar


Inledning

Gudar och andar, ceremonier och ritualer är mycket viktiga för de människor som lever i städerna och regionerna mellan Kargalands berg och Arkipelagens hav. Det organiserade templet har sitt huvudsäte i staden Vizany i Arkipelagen. Där utbildas präster och där sitter de råd som styr över templet och alla de troende, i alla fall i teorin. Templet förespråkar en lära där det finns flera goda gudomar. Gudarna kräver dock offer, lydnad och ceremonier för att skänka sina välsignelser. Templet lär även ut det finns en mörk sida, en skuggsida, där onda gudomar härskar och att dessa kan manifestera sig i den fysiska världen. Vissa medlemmar inom templet ser det som sitt kall att driva ut dessa styggelser.


Templet förespråkar sådana värden som lojalitet och lydnad, och utlovar att de troende kommer att få tillbringa evigheten med sin gudom efter döden om de fullgjort sina plikter i jordelivet. Kyrkan erkänner sex gudomar och det är vanligt att människor väljer en av dessa som de håller som sin viktigaste.






















Gudomarna


Vandraren

Denne gudom avbildas ofta som en bister och sammanbiten person med långt hår eller skägg med bara fötter, svarta vingar på ryggen och en stav i sin hand. Vandraren, eller enslingen som gudomen också kallas står för sådana ideal som enkelhet men att man samtidigt inte ska stanna för länge och nöja sig utan alltid vandra vidare, bokstavligt eller metaforiskt. Till vandraren ber man när man ska ge sig ut i det okända, må det vara en lång resa, nya affärer eller ett nytt förhållande. Vandraren uppskattar offer i form av rökelse som förs bort med vinden eller blommor som växer längst landsvägarna.


Föderskan

Denna gudom avbildas nästan alltid som en gravid kvinna, eller en kvinna i födslovärkar. Hennes ansikte är ofta förvridet i smärta och glädje. I sin hand håller hon ofta en kärve med vete. Föderskan lär ut kunskapen om livets helighet och hur viktigt det är att vårda det vi har runt oss, både människor, djur och föremål. Hon lär även att även det som tycks litet kan bli stort om det får rätt näring. Till föderskan, eller odlaren som hon också kallas, offrar många inför skörden, barnafödandet eller vid skador och sjukdom. Föderskan tar gärna emot offer

i form av grönskande kvistar, färska frukter eller bördig jord.


Skalden

Skalden, barden eller dansaren avbildas nästan alltid som en dansande, androgyn människa med röda kläder ett vackert leende och bjällror i händerna. Skalden lär ut att man ska lyssna på sin intuition, att man ska låta sig ryckas med och njuta av livet. Till skalden offrar de troende när de vill veta om deras magkänsla är rätt eller när de ska skapa någonting. Offer till skalden sker ofta i form av färgglada tygband som får dansa i vinden eller alkoholhaltiga drycker.


Tjänaren

Tjänaren tecknas ofta som en kort och bred människa med bar överkropp, väldiga händer och en stor börda på sina axlar. Tjänaren är den som bär sina problem utan att klaga, den som gör det som måste göras och den som är både lojal och trofast. Till tjänaren ber de flesta inför tunga arbetsuppgifter eller för att ingjuta lojalitet och orubblighet. På tjänarens altare hittar man ofta mynt som tjänats genom hårt arbete eller näsdukar som torkat svettet ifrån pannan.


Kunskaparen

Kunskaperen, den vise eller läraren, ses ofta som en äldre individ med ett vaxljus i den ena handen och en skriftrulle i den andra. På många avbildningar har kunskaparen ett ärr eller en grop där hjärtat är placerat då kunskaparen enligt legenderna ej har ett hjärta. Kunskaparen menar att planering, studier och förståelse är viktigt. Att tänka logiskt och att inte lämna någonting åt slumpen är en stor dygd enligt kunskaparen. Till kunskaparen offrar många när de behöver lära sig någonting nytt, inför räkenskaper och studier och inför uppgifter när det krävs ett analytiskt sinne. Kunskaparen föredrar offer i form av pergament med vacker text eller droppar av bläck.


Rättskiparen

Rättskiparen avbildas ofta i en snövit kåpa, med händerna runt en tung bödelsyxa. Rättskiparens ansikte är dolt bakom en mörk mask och tårar strömmar utifrån maskens ögonhålor. Rättskiparen sägs vara ett syskon till Kunskaparen och är den gud som ger de jobbiga känslor som förmår människor att göra det svåra. Det är rättskiparen som skänker vrede som får människor att klara konflikter, eller obehag som får människor att bryta upp ifrån det dåliga eller sorg som får människor att säga adjö till de som dött. Rättskiparen står även för den gudomliga rättvisan och till denne gud offras ofta blod, antingen ifrån en själv eller från mindre djur, eller tårar som fällts i sorg eller vrede. På vissa plaster ges mer symboliska offer i form av vin och salt.



Onda entiteter

Templet erkänner existensen av otaliga onda andar och demoner som sägs härstamma från skuggsidan, men man menar att tre stycken av dessa står ut. Det talas om tre stycken onda furstar som härskar över de övriga onda andarna.


Slukaren

Slukaren tecknas ofta som en väldig människa med svällande buk och en väldig mun med grymma tänder. Denna onde ande är den som fyller människors hjärtan med begär. Efter god mat, klingande silver, sex (inte våldtäkt. Det spelar man absolut inte på under våra arrangemang), alkohol eller spel.


Lögnaren

Lögnaren är illusionernas mästare, den som bedrar och förvirrar. Lögnaren anses även vara den som lär ut svartkonst och nekromantik. Lögnaren avbildas ofta som lång och smal med flera munnar som alltid viskar lögner och förtal samt en mask över ansiktet.


Dråparen

Dråparen kan ses som en ögonlös krigare som är täckt i blod, ärr och skador som rasar som en storm genom världen. Det är dråparen som står för det besinningslösa våldet, för rån och mord och för stormar som sänker skepp och eldsvådor som slukar städer.



De sex lagarna

-Tjänaren säger: Det som är skall vara!

Detta innebär ett förbud mot att störta den rådande ordningen, handelsråd och baroner ska kunna styra i lugn och ro, därtill ska egendom få stanna hos den som äger den .Tjänaren förbjuder alltså både uppror och stöld


-Föderskan säger: livsblodet må ej spillas utan grav orsak!

Detta innebär ett förbud mot att skada och döda andra människor, om de inte gjort sig förtjänta av det. Många människor, särskilt sådana som arbetar som soldater eller liknande tycks ha lättare att finna orsaker att spilla sina medmänniskors blod.


-Vandraren säger: Se er vida om men minns att det finns vägar där inte ens jag vandrar!

Detta är ett förbud mot att samla förbjuden kunskap, att dyrka förbjudna gudar samt att nyttja magi utan licens.


-Kunskaparen säger: följ var dag en god rutin och helga det gudarnas rum!

Kunskaparen uppmanar var och en att gå templet var dag samt att aldrig skada templet både i bokstavlig och bildlig mening.


Skalden säger: Lev och fröjdas, men synda icke!

Detta är ett förbud mot sex innan äktenskapet. Två saker kan vara värt att nämna här, templet har absolut inget mot samkönade äktenskap, men även homosexuella måste gifta sig innan de har sex precis som alla andra.

Det andra som kan vara värt att nämna är att detta bud inte har en jättestark folklig förankring. Både ute i Sommermarks byar och i de fina salongerna i Vizany förekommer det olika typer av äktenskapsbrott men även om alla inte tar så hårt på det så lägger templet en stor vikt vid det, ja till och med ägandet av erotisk litteratur eller sjungande av alltför snuskiga visor kan uppröra templet.


Rättskiparen säger: Låt aldrig det onda undslippa sitt straff!

Det är en kraftig uppmaning att alltid agera när man ser någon som bryter mot gudarnas bud, antingen direkt eller genom att meddela templet.